Exempel på litterära figurer
-
Erlendur Sveinsson
Man
Kommissarie i Reykjavík, och huvudperson i en rad polisromaner av Arnaldur Indriðason. Erlendur – efternamnet Sveinsson nämns enligt isländsk sed sällan – är en skicklig och empatisk polis, men sliten och ibland ångestfylld. En orsak är att han lämnade sin familj då barnen var små, varför minns han inte själv. Ex-frun hatar honom ännu för detta, och både sonen och dottern blev missbrukare.
-
Lennart (Biskopen) Brask
Man
Han kallas ”Biskopen”, både p.g.a. sitt efternamn och det faktum att han inte har några förhållanden med kvinnor. Han är en kort och tämligen rundlagd herre i övre medelåldern, chef för en hemlig svensk underrättelsetjänst i en svit romaner av Sven Westerberg. Lennart Brask bor i Stockholm, bär glasögon, är noggrann med klädseln (men ingen snobb), och är en herre som inte litar på någon.
Förekommer i:
-
Johan Axberg
Man
Kriminalkommissarie i Sundsvall, duktig i sitt yrke men med ett rätt rörigt privatliv som inkluderar en skilsmässa. Så småningom blir han dock sambo med tv-reportern Carolina Lind. Johan Axberg blev föräldralös som liten, och växte upp hos farmodern Rosine på Frösön strax utanför Östersund. Han är cirka 45 år gammal och en av huvudpersonerna i de flesta kriminalromanerna av Jonas Moström.
-
V.I. Warshawski
Kvinna
V. (Victoria) I. (Iphigenia) Warshawski är en hårdkokt privatdetektiv i Chicago, som inte sällan ställer upp för socialt utslagna personer och lika ofta går till storms mot ohederliga makthavare, hycklande religiositet eller nedtystade politiska skandaler. Pappan kom från Polen, mamman hade judiskt påbrå. Hon har få vänner men en del älskare, har författaren Sara Paretsky meddelat.
Förekommer i:
