Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Fran Hunter

    Kvinna

    Ensamstående mamma, konstnär och lärare som bosätter sig på Shetlandsöarna för att dottern Cassie skall få lära känna sin far, Frans f.d. make, som är från öarna. Dock hamnar Fran i en mordgåta och träffar polismannen Jimmy Perez, som hon inleder ett förhållande med. Böckerna om Hunter och Perez gav författaren Ann Cleeves hennes genombrott – trots det tragiska slutet på kärlekssagan.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Svart som natten Bild på bokomslag för Vita nätter Bild på bokomslag för Rött stoft Bild på bokomslag för Blå gryning
  • Göran Persson

    Man

    Han började vid polisen i Lysekil på 1910-talet, och när läsarna först får möta honom runt 20 år senare är han en mogen men ändå ungdomlig överkonstapel, som trivs med jobbet och arbetskamraterna, men även hemma hos hustrun Inga och fostersonen Otto. Lennart Brohed har skrivit en svit historiska pusseldeckare om Göran Persson, vilka även skildrar stämningarna i Sverige under tidsperioden.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Änkan som inte sörjde Bild på bokomslag för Löjtnanten som inte kom hem Bild på bokomslag för Kol & koks AB : i parti och minut till lägsta dagspriser Bild på bokomslag för Partrederiet Uranus : ett fall av ondska? Bild på bokomslag för Dödsfallet +8 st
  • Oliver Stone

    Man

    Egentligen heter han John Carr, och var en gång USA:s mest fruktade säkerhetsagent. Sedan han dödat de män som mördat hans hustru blev han USA:s mest jagade man, gick under jorden och bytte namn, berättar David Baldacci. Nu är den långe och magre Oliver Stone gammal med gråvitt hår, men också ledare för den hemliga privata organisationen Kamelklubben som bekämpar främst politiska brott.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Kamelklubben Bild på bokomslag för Samlarna Bild på bokomslag för Förrädarna Bild på bokomslag för De rättfärdiga Bild på bokomslag för De sammansvurna
  • Gunnar Bergman

    Man

    Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Annars dör man : roman om en brottsling Bild på bokomslag för Gammal ost : detektivromantiserad berättelse som sönderfaller i tre tragiska delar Bild på bokomslag för Hemsökelsen Bild på bokomslag för Säg PIP! : detektiv roman i Ess-dur