Exempel på litterära figurer
-
Gunnar Bergman
Man
Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.
-
Tess Monaghan
Kvinna
Hon var stjärnreporter i hemstaden Baltimore när tidningen hon jobbade på lades ner. Men Laura Lippman lät Tess Monaghan bli framgångsrik privatdetektiv. Hon är en smart och resolut 29-åring, 175 cm lång och gänglig med axellångt hår samlat i en fläta och stor byst. Och till sin häpnad blir hon också mor till dottern Carla Scout med sin pojkvän, den sex år yngre musiken Ed ”Crow” Ransome.
-
Lacey Flint
Kvinna
Lacey Flint är en ung kvinnlig polis, som ingår i ett team med bl.a. Dana Tulloch och Mark Joesbury. Hon har en dunkel bakgrund i vilken hon haft en annan identitet – vad har författaren Sharon J. Bolton ännu inte avslöjat. Hon är en ensamvarg med en mångbottnad personlighet, och hon kan känna sig både rädd och övergiven samtidigt som hon är modig och kallhamrad – och opålitlig…
-
John H. Watson
Man
Sherlock Holmes krönikör och ständige följeslagare i berättelserna av A. Conan Doyle har fått ge namn åt en hel karaktärstyp i kriminallitteraturen: en detektivs högra hand, samtalspartner och beundrande vän kallas för ”Watson-gestalt”. I böcker av andra författare har läkaren Watson löst fall på egen hand. H. i hans namn står (enligt sherlockiansk forskning) för Hamish, skotska för James.