Exempel på litterära figurer
-
Lennart (Biskopen) Brask
Man
Han kallas ”Biskopen”, både p.g.a. sitt efternamn och det faktum att han inte har några förhållanden med kvinnor. Han är en kort och tämligen rundlagd herre i övre medelåldern, chef för en hemlig svensk underrättelsetjänst i en svit romaner av Sven Westerberg. Lennart Brask bor i Stockholm, bär glasögon, är noggrann med klädseln (men ingen snobb), och är en herre som inte litar på någon.
Förekommer i:
-
Kristina Vendel
Kvinna
Kvinnlig rotelchef vid polisen i Huddinge. Pappan Karl har flytt från Östtyskland till Sverige, själv är Kristina Vendel gift med Johan i ett äktenskap som knakar och slutligen spricker. Hon är ljushårig, har grågröna ögon, och läste filosofi innan hon började på polisskolan. Hon har det tufft i jobbet, och utsätts flera gånger för övergrepp av olika slag, berättar Theodor Kallifatides.
Förekommer i:
-
O.P. Nilsson
Man
Vad han heter i förnamn är oklart: Nilsson döps, liksom hans hustru, om i böckerna av Vic Suneson (pseudonym för Sune Lundqvist). Vanligaste varianten är dock Olaus Petrus. Han är överkonstapel, senare kommissarie, en lång, medelålders, barnlös man med grått i håret, buskiga ögonbryn samt gulaktiga ögon och tänder. I de tidiga böckerna arbetar O.P. Nilsson i par med kollegan Kjell Myrman.
-
Jana Berzelius
Kvinna
Den högutbildade, vackra, vältränade och alltid välklädda samt framgångsrika åklagaren Jana Berzelius i Norrköping är uppväxt i en god familj. Hon har dock en mörk, traumatisk bakgrund: hon har varit barnsoldat och har föga kunskap om sitt ursprung – något hon gör allt hon kan för att dölja. Detta leder till att hon ofta agerar kontroversiellt i de romaner Emilie Schepp skrivit om henne.
Förekommer i:
