Exempel på litterära figurer
-
John H. Watson
Man
Sherlock Holmes krönikör och ständige följeslagare i berättelserna av A. Conan Doyle har fått ge namn åt en hel karaktärstyp i kriminallitteraturen: en detektivs högra hand, samtalspartner och beundrande vän kallas för ”Watson-gestalt”. I böcker av andra författare har läkaren Watson löst fall på egen hand. H. i hans namn står (enligt sherlockiansk forskning) för Hamish, skotska för James.
Förekommer i:
-
Amanda Paller
Kvinna
Hennes syster blev våldtagen, men utredningen lades ner och systern begick självmord. Detta var – förklarar författaren Anna Karolina (eg. Anna Larsson) – skälet till att Amanda Paller utbildade sig till polis. Hon är stationerad i Västerort i Stockholm och duktig i jobbet, men har problem – bl.a. sedan hon fått tvillingar med dömde värdetransportrånaren och knarklangaren Adnan Nasimi.
Förekommer i:
-
William Wisting
Man
Norske författaren Jørn Lier Horst är f.d. polis, och hans huvudperson har samma yrke: William Wisting är en medelålders kriminalare i Larvik. Han har ett stort huvud, ett skarpskuret ansikte med höga kindben, och grånande hår. Han är änkling sedan flera år, och även om han trivs med sitt jobb ser han fram emot pensionen för att kunna umgås mer med dottern Line och dotterdottern Amalie.
-
Morten Dahl-Nielsen
Man
Någon skönhet är han kanske inte, kommissarie Morten Dahl-Nielsen i Lund: en kutryggig, något lönnfet medelålders man med ett hår som blir allt tunnare. Inte trivs han med sitt jobb heller, trots att han är en duktig och uppskattad kriminalare. Han är skild från hustrun Marja sedan många år, men inleder ett förhållande med kollegan Marianne Ingelstam, meddelar författaren K. Arne Blom.
Förekommer i:
