Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Harry Kvist

    Man

    Han är en udda personlighet och amatördetektiv: en ex-boxare och kåkfarare som arbetar som indrivare, är bisexuell och dricker för mycket. Han är verksam i Stockholm på 1930-talet i en trio romaner av Martin Holmén. Harry ”Kvisten” Kvist är ensamstående, med få vänner (men många ”bekanta”) inte särskilt smart, men kraftigt byggd, och tar allt för gärna till knytnävarna när det blir bråk.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Nere för räkning Bild på bokomslag för Clinch Bild på bokomslag för Slugger
  • Victor Legris

    Man

    I slutet av 1800-talet driver han en bokhandel, Librairie Elzévir, i Paris tillsammans med sin japanske adoptivfar Kenji Mori. På fritiden är Victor Legis entusiastisk amatördetektiv och -fotograf. Han är något av en klädsnobb, atletiskt byggd och har ett utseende som intresserar kvinnor. Claude Izner (pseudonym för Liliane Korb och Laurence Lefèvre) har skrivit en svit romaner om honom.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Mordet i Eiffeltornet Bild på bokomslag för Mysteriet på Père-Lachaise Bild på bokomslag för Döden i Montmartre Bild på bokomslag för Mördaren i Marais
  • Tommy Westfelt

    Man

    När läsaren möter honom f.f.g. i Christer Nygrens debutdeckare är Tommy Westfelt kriminalreporter på en Norrlandstidning. Han dricker för mycket, slarvar med ekonomin och är ungkarl – han misslyckas grovt med sina förhållanden med kvinnor, däribland Katrin Karlsson som återkommer i flera böcker. Han har dock god kontakt med kriminalaren Arne Olander, och de arbetar ofta med samma fall.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Blue tango Bild på bokomslag för Flashback Bild på bokomslag för Deadline Bild på bokomslag för Exit Bild på bokomslag för Liten tid vi leva här
  • Archie Goodwin

    Man

    Rex Stouts väldige privatdetektiv Nero Wolfe lämnar sällan hemmet, istället gör hans sekreterare och allt-i-allo Archie Goodwin fotjobbet – och han är själv ingen dålig detektiv. Han är snygg och artig, tuff vid behov, snabb i repliken, kan memorera förhör ordagrant och är berättare i de flesta böckerna om Wolfe. Utan honom hade hans arbetsgivare aldrig löst sina fall lika elegant.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för