Exempel på litterära figurer
-
Andy (Andrew) Dalziel
Man
Andy (Andrew) Dalziel (uttalas di-ell) är bufflig, vulgär och högljudd, men samtidigt både empatisk och lättrörd, vilket han gör allt för att dölja. Han är kriminalare i Yorkshire, och en skicklig, effektiv yrkesman. Tillsammans med kollegan Peter Pascoe löser han en svit komplicerade brottsfall i en rad historier av Reginald Hill – detta trots att hans hälsa under senare år varit vacklande.
-
Nikolaj Malmsten
Man
Tidigare arbetade han för bl.a. Interpol i Paris, men nu är han kriminalinspektör vid Stockholmsgruppen, en specialenhet inom NOA, som Lotta Luxenburg berättar om en serie polisromaner. Nikolaj Malmsten har mörkt, lite lockigt hår, charmigt leende och ett litet ärr i pannan. Han har ett skakigt förhållande med sin f.d. sambo Maria, och han jobbar ofta i par med kollegan Isabella Knyckare.
-
Leo Carring
Man
Juristen och privatdetektiven Leo Carring från Stockholm anses vara den i särklass mest osympatiska problemlösaren i den svenska kriminallitteraturen. Han är konservativ, snobbig, egenkär och arrogant; en ”övermänniska” som rycker på axlarna åt normal rättspraxis. Om hans privatliv är föga känt, men han är tämligen förmögen och har en bred allmänbildning, försäkrar hans skapare S.A. Duse.
-
Mattias Berglund
Man
Den framgångsrike, socialdemokratiske och medelålders brottmålsadvokaten Mattias Berglund är gift med Lotta och familjefar när han träffar polisen Susanne Dahlgren. De inleder ett trassligt till-och-från-förhållande, men blir så småningom sambos. Dessutom blir båda var för sig involverade i de uppseendeväckande kriminalfall i politiska kretsar som Thomas Bodström skildrar i fyra romaner.