Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Cato Isaksen

    Man

    Kriminalkommissarie i Oslo, skicklig i jobbet men misslyckad i privatlivet som han rör till på ett oförsvarligt sätt. Unni Lindells böcker om honom är inte bara kriminalromaner, utan också skildringar av Isaksens svårigheter att anpassa sig till en mansroll som passar honom illa – och att kombinera yrkesarbetet med privatlivet. Det ger böckerna om honom en extra och ovanlig dimension.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Ormbäraren Bild på bokomslag för Drömfångaren Bild på bokomslag för Sorgmantel Bild på bokomslag för Nattsystern Bild på bokomslag för Orkestergraven +7 st
  • Kouplan

    Man

    Han kallar sig Kouplan, men egentligen heter han Nesrine Amipour, född 1988, och är en transsexuell kille i en kvinnas kropp. Han är utbildad journalist men numera papperslös flykting i Sverige, hemlös och arbetslös. Han försörjer sig på att samla burkar och arbeta som ”privatspanare” i fyra romaner av Sara Lövestam samtidigt som han försöker ta redan på vad som hänt hans iranska familj.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Sanning med modifikation : första fristående boken om Kouplan Bild på bokomslag för Önska kostar ingenting : andra fristående boken om Kouplan Bild på bokomslag för Luften är fri : tredje fristående boken om Kouplan Bild på bokomslag för Finns det hjärterum : fjärde och sista boken om Kouplan Bild på bokomslag för I skuggorna [LL-bok]
  • Charlie (Bird) Parker

    Man

    Nej, det är inte jazzmusikern som agerar detektiv, utan en medelålders och vardagsgrå f.d. polisman, skapad av irländaren John Connolly. Amerikanen Charlie Parker bryter ihop då hustrun och dottern mördas, men lyckas ta sig samman, spårar mördaren och blir privatdetektiv i delstaten Maine. Han finner också en ny kärlek i Rachel, och arbetar gärna tillsammans med vännerna Louis och Angel.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för De som dödar Bild på bokomslag för Den vita vägen
  • Gunnar Bergman

    Man

    Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Annars dör man : roman om en brottsling Bild på bokomslag för Gammal ost : detektivromantiserad berättelse som sönderfaller i tre tragiska delar Bild på bokomslag för Hemsökelsen Bild på bokomslag för Säg PIP! : detektiv roman i Ess-dur