Exempel på litterära figurer
-
Barbe (Barbro) Belling
Kvinna
Sveriges första kvinnliga privatdetektiv är en ung yrhätta som löser fall i två deckare från 1918 respektive 1919 av Malin Ödmann. Barbro ”Barbe” Belling öppnar en egen detektivbyrå i Stockholm, vilket fästmannen Bertil Dahlfält inte uppskattar. Hon är rapp i tanke och tunga, väl fnittrig och skälmsk ibland, men det finns en för sin tid rätt tydlig feministisk udd i hennes jag-berättande.
-
Jonny Lilja
Man
Han är polis, men också spelmissbrukare och tvingas därför ställa upp för maffian. Det är inte det enda problemet för kriminalinspektör Jonny Lilja i Malmö. När ex-hustrun Lena mördas blir han misstänkt. Han tar sig dock samman, slutar spela och bor sedan tillsammans med adoptivdottern Maria. Han är, säger författaren Olle Lönnaeus, medelålders, luggsliten med fårat ansikte och bred mun.
-
Reginald Wexford
Man
Kommissarie Reginald ”Reg” Wexford i fiktiva Kingsmarkham i brittiska Sussex var en traditionell kriminallitterär polis då Ruth Rendell introducerade honom. Överviktig, med hetsigt humör – som gav honom problem med hans överordnade – men med en trevlig och förstående familj. Under årens lopp blev han lugnare och mer tolerant, och utvecklades till en människokännare av rang.
-
Stefan Elg
Man
En vältränad – trots sitt flitiga rökande – och smärt kriminalinspektör i Himmelsholm, som är författaren K. Arne Bloms litterära version av Nässjö. Stefan Elg är centralfigur i stadens poliskollektiv, och har goda kontakter med bl.a. pressen och inte minst poliskollegorna i Lund. Han får ofta ta ansvar för utredningarna ute ”på fältet”, med kriminalkommissarie Frits Stuhrs välsignelse.