Exempel på litterära figurer
-
Lennart (Biskopen) Brask
Man
Han kallas ”Biskopen”, både p.g.a. sitt efternamn och det faktum att han inte har några förhållanden med kvinnor. Han är en kort och tämligen rundlagd herre i övre medelåldern, chef för en hemlig svensk underrättelsetjänst i en svit romaner av Sven Westerberg. Lennart Brask bor i Stockholm, bär glasögon, är noggrann med klädseln (men ingen snobb), och är en herre som inte litar på någon.
-
Marianne Jidhoff
Kvinna
Åklagarutbildad f.d. hemmafru och trebarnsmor, som efter makens död tar anställning på åklagarmyndigheten och framgångsrikt leder en utredningsgrupp. Marianne Jidhoff är mörkhårig, c:a 55 år gammal, vänlig och välklädd, har många vänner och är svag för tryffelnougat och goda viner. Författaren Denise Rudberg beskriver henne som ”en skön kvinna som är elegant samtidigt som hon är sexig”.
-
John H. Watson
Man
Sherlock Holmes krönikör och ständige följeslagare i berättelserna av A. Conan Doyle har fått ge namn åt en hel karaktärstyp i kriminallitteraturen: en detektivs högra hand, samtalspartner och beundrande vän kallas för ”Watson-gestalt”. I böcker av andra författare har läkaren Watson löst fall på egen hand. H. i hans namn står (enligt sherlockiansk forskning) för Hamish, skotska för James.
-
Ulrika Stenhammar
Kvinna
Efter att dottern Vera dödats i en olycka glider kriminalaren Ulrika Stenhammar i Stockholm och hennes make isär. Hon får svår ångest, börjar dricka, men blir efter en tid nykterist. Hon är medelålders med brunt hår, bruna ögon och några kilon för mycket – ”inte särskilt vacker” tycker hon själv. Författaren Caroline Engvall låter henne dock bli sambo med den unga journalisten Lovisa Ling.