Exempel på litterära figurer
-
Lennart (Biskopen) Brask
Man
Han kallas ”Biskopen”, både p.g.a. sitt efternamn och det faktum att han inte har några förhållanden med kvinnor. Han är en kort och tämligen rundlagd herre i övre medelåldern, chef för en hemlig svensk underrättelsetjänst i en svit romaner av Sven Westerberg. Lennart Brask bor i Stockholm, bär glasögon, är noggrann med klädseln (men ingen snobb), och är en herre som inte litar på någon.
Förekommer i:
-
John H. Watson
Man
Sherlock Holmes krönikör och ständige följeslagare i berättelserna av A. Conan Doyle har fått ge namn åt en hel karaktärstyp i kriminallitteraturen: en detektivs högra hand, samtalspartner och beundrande vän kallas för ”Watson-gestalt”. I böcker av andra författare har läkaren Watson löst fall på egen hand. H. i hans namn står (enligt sherlockiansk forskning) för Hamish, skotska för James.
Förekommer i:
-
John Rebus
Man
Skotsk polisman, i huvudsak verksam i Edinburgh i de flesta av de romaner Ian Rankin skrivit om honom. Rebus är en ensamvarg, inte lätt att samarbeta med, och inte alltid så populär hos polisledningen. Han har alkoholproblem, är född 1947 i Cardenden, Fife, och politiskt ointresserad. I de senaste böckerna är han pensionerad, men värvad till en s.k. ”cold case”-grupp inom polisen.
-
Dudley Smith
Man
Polisman i Los Angeles i fyra av James Ellroy romaner. Dudley Smith har irländskt påbrå, han är lång och bredaxlad, och går s.a.s. i brunt: han har brunt, snaggat hår, bruna ögon och klär sig vanligen i en sliten, brun kostym. Få poliser i kriminallitteraturen beskrivs som lika osympatisk: han är en egoistisk, våldsbenägen översittare och, visar det sig, en mördare. Och han trivs med det!
Förekommer i:
