Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Emma Sköld

    Kvinna

    Ung, snygg, ambitiös och karriärinriktad kriminalassistent, först i Nacka, sedan hos Länskriminalpolisen. Hennes pappa Evert har varit länspolismästare, berättar författaren Sofie Sarenbrant. Tillsammans med sambon Kristoffer har Emma Sköld dottern Ines. När Emma råkar ut för en oförklarlig ridolycka, och under flera månader hamnar i koma, visar det sig att någon traktar efter hennes liv.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Andra andningen Bild på bokomslag för Visning pågår Bild på bokomslag för Avdelning 73 Bild på bokomslag för Tiggaren Bild på bokomslag för Vila i frid +6 st
  • Svenne Mattsson

    Man

    Han har aldrig förlåtit föräldrarna för sitt namn: John Frithiof Gary Sven Mattsson. I de ljusskygga kretsar han rör sig är han känd enbart som ”Svenne” Mattsson. Han kallar sig säkerhetsexpert och har egen firma, i realiteten är han datorgeni, tjuv, bedragare och fifflare som tillsammans med kumpanen Kenneth Lind genomför en rad mer eller mindre lyckade kupper i böcker av Tomas Arvidsson.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Studierektorns byte Bild på bokomslag för Studierektorns sista stöt Bild på bokomslag för Den poetiska hunden : en kriminell historia Bild på bokomslag för Prinsessan : en kriminell historia Bild på bokomslag för Blåst på sommarvind : en kriminell historia
  • Isabella Knyckare

    Kvinna

    Kriminalinspektör vid Stockholmsgruppen, en specialenhet inom NOA, som Lotta Luxenburg skrivit en svit polisromaner om. Isabella Knyckare har genomlidit en traumatisk upplevelse: pojkvännen och kollegan Martin mördades i tjänsten, och hon fortsätter försöka hitta mördaren. Hon ser bra ut, med rak näsa, isblå ögon och fylliga läppar. Hon arbetar ofta i par med kollegan Nikolaj Malmsten.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Infiltratören Bild på bokomslag för Rättskiparen
  • Gunnar Bergman

    Man

    Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Annars dör man : roman om en brottsling Bild på bokomslag för Gammal ost : detektivromantiserad berättelse som sönderfaller i tre tragiska delar Bild på bokomslag för Hemsökelsen Bild på bokomslag för Säg PIP! : detektiv roman i Ess-dur