Exempel på litterära figurer
-
Barbe (Barbro) Belling
Kvinna
Sveriges första kvinnliga privatdetektiv är en ung yrhätta som löser fall i två deckare från 1918 respektive 1919 av Malin Ödmann. Barbro ”Barbe” Belling öppnar en egen detektivbyrå i Stockholm, vilket fästmannen Bertil Dahlfält inte uppskattar. Hon är rapp i tanke och tunga, väl fnittrig och skälmsk ibland, men det finns en för sin tid rätt tydlig feministisk udd i hennes jag-berättande.
Förekommer i:
-
Gunnar Bergman
Man
Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.
Förekommer i:
-
Jonas Berg
Man
Ung svensk diplomat, samt amatördetektiv i en kort svit tidiga deckare av Jan Mårtenson. Jonas Berg är lång, pigg och alert, med skarpskurna drag och mörkt hår. Han avancerar raskt, och får flera internationella uppdrag. Han återkommer senare som biperson i några böcker om författarens populäre amatördetektiv Johan Kristian Homan, där det avslöjas att Berg och Homan faktiskt är kusiner.
Förekommer i:
-
Philip Dryden
Man
Han lämnade jobbet som stjärnreporter då hustrun Laura hamnar i koma efter en olycka. Istället blev Philip Dryden grävande kriminalreporter på den lilla lokaltidningen The Crow i småstaden Ely. Laura vaknar långsamt ur koman, och de får sonen Eden. Jim Kelly beskriver sin problemlösare som närmare 190 cm lång, med gröna ögon och svart hår. Hans bäste vän är taxichaffisen Humphrey Holt.
Förekommer i:
