Exempel på litterära figurer
-
Leo Carring
Man
Juristen och privatdetektiven Leo Carring från Stockholm anses vara den i särklass mest osympatiska problemlösaren i den svenska kriminallitteraturen. Han är konservativ, snobbig, egenkär och arrogant; en ”övermänniska” som rycker på axlarna åt normal rättspraxis. Om hans privatliv är föga känt, men han är tämligen förmögen och har en bred allmänbildning, försäkrar hans skapare S.A. Duse.
-
Axel Steen
Man
Luggsliten dansk polisman, med blå ögon, grånande svart hår och rynkigt ansikte, huvudperson i en svit romaner av Jesper Stein. Drogmissbruk och orimliga arbetstider ledde till att hustrun Cecilie och dottern Emma lämnade Axel Steen. Han byter jobb och blir säkerhetschef – samt slutar med droger – för att reparera förhållandet sedan hustrun kortvarigt varit omgift med hans tidigare chef.
-
Solbritt Andersson
Kvinna
Författarduon Anders Gustafson och Johan Kant försäkrar att den drygt 60-åriga Solbritt Andersson är en alldeles vanlig svensk kvinna. Dock ungdomlig, med kort, spretigt och gråsprängt hår och dessutom rutinerad kriminalinspektör. Tillsammans med förtidspensionerade maken Rune har hon en sommarstuga på Singö i Roslagen, och det är också där hon vanligen får utreda de fall hon arbetar med.
-
Victor Legris
Man
I slutet av 1800-talet driver han en bokhandel, Librairie Elzévir, i Paris tillsammans med sin japanske adoptivfar Kenji Mori. På fritiden är Victor Legis entusiastisk amatördetektiv och -fotograf. Han är något av en klädsnobb, atletiskt byggd och har ett utseende som intresserar kvinnor. Claude Izner (pseudonym för Liliane Korb och Laurence Lefèvre) har skrivit en svit romaner om honom.