Exempel på litterära figurer
-
Lennart (Biskopen) Brask
Man
Han kallas ”Biskopen”, både p.g.a. sitt efternamn och det faktum att han inte har några förhållanden med kvinnor. Han är en kort och tämligen rundlagd herre i övre medelåldern, chef för en hemlig svensk underrättelsetjänst i en svit romaner av Sven Westerberg. Lennart Brask bor i Stockholm, bär glasögon, är noggrann med klädseln (men ingen snobb), och är en herre som inte litar på någon.
-
Amanda Rönn
Kvinna
Hon är egentligen lärare, men har tröttnat på skolan och istället tagit ett vikariat som journalist i sin gamla hemstad Sundsvall. Amanda Rönn är född 1968, rödhårig, kommer från en stor familj, har ett något trassligt privatliv med olika älskare, men är framgångsrik som amatördetektiv i fem romaner av Emma Vall (gemensam pseudonym för Eva Swedenmark, Maria Herngren och Annica Wennström).
-
Berit Hård
Kvinna
Hon är något av en antihjältinna, lanserad i en trilogi av Unni Drougge. Där presenteras den dekadenta Berit Hård som en överviktig skandaljournalist, glad i att röka, äta skräpmat, dricka sprit, svära samt ha sex: hon har gärna one night stands – helst med yngre män. Hon är dock även en uppfriskande vass kritiker av pompösa karlar och ger blanka den i sådant som trendigt mode och stil.
-
Barbara Havers
Kvinna
I motsats till många kvinnliga poliser i kriminallitteraturen är Havers inte vacker. Enligt hennes skapare Elizabeth George är hon tvärtom tämligen ful, och missköter sitt utseende. Hon är dessutom svår att samarbeta med: lynnig, egensinnig och med hetsigt temperament. Ändå fungerar hon väl i kombination med sin raka motsats, den väluppfostrade och prydlige kommissarien Thomas Lynley.