Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Oliver Stone

    Man

    Egentligen heter han John Carr, och var en gång USA:s mest fruktade säkerhetsagent. Sedan han dödat de män som mördat hans hustru blev han USA:s mest jagade man, gick under jorden och bytte namn, berättar David Baldacci. Nu är den långe och magre Oliver Stone gammal med gråvitt hår, men också ledare för den hemliga privata organisationen Kamelklubben som bekämpar främst politiska brott.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Kamelklubben Bild på bokomslag för Samlarna Bild på bokomslag för Förrädarna Bild på bokomslag för De rättfärdiga Bild på bokomslag för De sammansvurna
  • Johanna Stjerne

    Kvinna

    Hon är ung, slank och vacker – samt har rykte om sig att vara livsfarligt effektiv. Johanna Stjerne enrolleras till den superhemliga svenska säkerhetsorganisationen Enheten i den första boken om denna, liksom de övriga skriven av Kjell E. Genberg. Hon blir först en centralfigur i och senare chef för Enheten genom att med goda resultat bekämpa bl.a. organiserad brottslighet och spioner.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Ett hjärta för guld Bild på bokomslag för Kusinen från Sibirien Bild på bokomslag för Kommando 2010 Bild på bokomslag för Paradisets bakdörr Bild på bokomslag för Den ensamme galningen
  • Gordianus

    Kvinna

    Han kallas Gordianus Hittaren och är en privat undersökningsagent, verksam i antikens Rom på Julius Caesars tid. Hans tjänster utnyttjas av bl.a. ”jurister” och vältalare som Cicero i historiska deckare av Steven Saylor. Gordianus hustru är egyptiskan Bethesda, tidigare hans konkubin som han köpt som slav. Han bor i Rom tills han ärver en gård i Etruria, men flyttar senare åter till staden.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Romarblod Bild på bokomslag för I Hades käftar Bild på bokomslag för Catilinas gåta Bild på bokomslag för Venuskastet
  • Gunnar Bergman

    Man

    Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Annars dör man : roman om en brottsling Bild på bokomslag för Gammal ost : detektivromantiserad berättelse som sönderfaller i tre tragiska delar Bild på bokomslag för Hemsökelsen Bild på bokomslag för Säg PIP! : detektiv roman i Ess-dur