Exempel på litterära figurer
-
Leo Carring
Man
Juristen och privatdetektiven Leo Carring från Stockholm anses vara den i särklass mest osympatiska problemlösaren i den svenska kriminallitteraturen. Han är konservativ, snobbig, egenkär och arrogant; en ”övermänniska” som rycker på axlarna åt normal rättspraxis. Om hans privatliv är föga känt, men han är tämligen förmögen och har en bred allmänbildning, försäkrar hans skapare S.A. Duse.
-
Efraim Nylander
Man
Pensionerad provinsialläkare samt deckarfantast, som är den som helt eller delvis löser fallen i Ulf Durlings tidigaste böcker. Efraim Nylander är ungkarl, ganska rund (över 100 kg) med dubbelhakor, samt skallig med undantag för en krans av vitt hår. Han är mycket vänlig, en god sällskapsmänniska och har en skarp hjärna som förmår att koppla ihop även udda fakta till logiska resonemang.
-
Harald Morell
Man
Som länsman i ångermanländska Anundsjö i mitten av 1800-talet får Harald Larsson Morell några besvärliga mordfall att lösa. Men hans stora problem och hjärtesorg är hustrun Helena, som efter tre missfall är djupt deprimerad och nekar till allt sexuellt umgänge. Problemen löser sig så småningom i böckerna av Bo R. Holmberg, som även skrivit deckare om Morells son och sonson – alla poliser.
-
Irene Huss
Kvinna
Kriminalinspektör i Göteborg, gift med en duktig köksmästare och mor till två tvillingflickor i tonåren som ger föräldrarna problem genom att periodvis intressera sig för bl.a. nynazismen och veganmat. Huss kämpar som kvinna i ett mansdominerat yrke mot fördomar, men har av sin skapare Helene Tursten även försetts med ett EM-guld i ju-jutsu vilket ibland är henne till nytta i tjänsten.