Exempel på litterära figurer
-
Nikolaj Malmsten
Man
Tidigare arbetade han för bl.a. Interpol i Paris, men nu är han kriminalinspektör vid Stockholmsgruppen, en specialenhet inom NOA, som Lotta Luxenburg berättar om en serie polisromaner. Nikolaj Malmsten har mörkt, lite lockigt hår, charmigt leende och ett litet ärr i pannan. Han har ett skakigt förhållande med sin f.d. sambo Maria, och han jobbar ofta i par med kollegan Isabella Knyckare.
Förekommer i:
-
Sven Thorén
Man
Kriminalkommissarie i Stockholm, och en viktig person i de flesta av Uno Palmströms samhällskritiska deckare. Sven Thorén tycker – sitt yrke till trots – illa om att snoka i människors privatliv. Hans eget är inte så lyckligt: han och hustrun Anita försöker förgäves få barn, och deras misslyckande leder till att hon begår självmord. Han sörjer, och tröstar sig med fisketurer till Norrland.
Förekommer i:
-
Efraim Nylander
Man
Pensionerad provinsialläkare samt deckarfantast, som är den som helt eller delvis löser fallen i Ulf Durlings tidigaste böcker. Efraim Nylander är ungkarl, ganska rund (över 100 kg) med dubbelhakor, samt skallig med undantag för en krans av vitt hår. Han är mycket vänlig, en god sällskapsmänniska och har en skarp hjärna som förmår att koppla ihop även udda fakta till logiska resonemang.
Förekommer i:
-
Max Wolfe
Man
Kriminalare i London, och enligt författaren Tony Parsons en mycket vanlig man med ett mycket vanligt utseende. Dock är han en envis och skicklig polis med ett hårt yttre och ett mjukt inre. Han är runt 30 år gammal, hans familj i våningen i Smithfield består av hans lilla dotter och en hund. Han har sömnproblem och är fortfarande förälskad i sin ex-hustru. Och så är han en duktig boxare…
Förekommer i:
