Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • O.P. Nilsson

    Man

    Vad han heter i förnamn är oklart: Nilsson döps, liksom hans hustru, om i böckerna av Vic Suneson (pseudonym för Sune Lundqvist). Vanligaste varianten är dock Olaus Petrus. Han är överkonstapel, senare kommissarie, en lång, medelålders, barnlös man med grått i håret, buskiga ögonbryn samt gulaktiga ögon och tänder. I de tidiga böckerna arbetar O.P. Nilsson i par med kollegan Kjell Myrman.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Är jag mördaren? : ett mord i två plan Bild på bokomslag för 13 kvällar med Vic Suneson Bild på bokomslag för Brottforsen Bild på bokomslag för Döden kastar långa skuggor Bild på bokomslag för Fallet 44:an +20 st
  • Sean Duffy

    Man

    En ung – han är född 1950 – kriminalare med placering i nordirländska Carrickfergus under 1980-talet. IRA-striderna pågår som värst, och Sean Patrick Duffy har det inte lätt som katolik i det protestantiska Nordirland, enligt författare Adrian McKinty. Duffy har mörkt, lockigt hår och blå ögon, är för tillfället singel, lyssnar gärna på klassisk musik och har gömt lite hasch i sitt garage.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Kall, kall jord Bild på bokomslag för Jag hör sirenerna på gatan
  • Jimmy Perez

    Man

    Efternamnet till trots har Jimmy Perez släkt bott på Shetlandsöarna i flera hundra år – de är ättlingar till spanska skeppsbrutna. Han är polis, och huvudperson i en rad ”polispussel” av Ann Cleeves. Perez inleder ett förhållande med den ensamstående mamman Fran Hunter i första boken, och han drabbas hårt när han senare förlorar henne. Han hämtar sig dock och återkommer i fler böcker.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Svart som natten Bild på bokomslag för Vita nätter Bild på bokomslag för Rött stoft Bild på bokomslag för Blå gryning Bild på bokomslag för Dött vatten
  • Vilhelm Persson

    Man

    Den hypokondriske, knarrige och pensionerade adjunkten – känd för sitt sirliga och korrekta språkbruk – är en ytterst motvillig ”Watson” till sin svåger, det oförbränneliga Statsrådet i Bo Baldersons pusseldeckare. Allt Vilhelm Persson önskar sig är lugn och ro, men Statsrådet använder honom glatt för sina inte alltid korrekta eller ens lagligt genomförda utredningar av gåtfulla mordfall.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Statsrådet och döden