Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

• Gunnar Bergman

  Man

  Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.

  Läs mer

  Förekommer i:

  

• Beatrice Farkas

  Kvinna

  Liksom sin skapare Carolina Neurath är hon en framgångsrik ekonomijournalist. Men Beatrice Farkas går helt in för sitt arbete: hon är envis, egensinnig och snarast asocial. Hon attraherar män men bor ensam i Gamla stan i Stockholm, och har enbart tillfälliga förhållanden. När hon var åtta år dog hennes mor i cancer, och hennes fasta punkt i tillvaron är nu hennes ungerska farmor Eszti.

  Läs mer

  Förekommer i:

  

• Auguste Dupin

  Man

  En av alla tiders mest kända litterära figurer, och förebild för en lång rad fiktiva problemlösare – bl.a. Sherlock Holmes. Detta trots att chevalier Auguste Dupin medverkar i bara tre noveller av Edgar Allan Poe. Han är ung, av god familj, men har det knapert ekonomiskt. På dagtid stänger han sig inne i sitt hem, röker och läser, nattetid vandrar han ofta på gatorna i hemstaden i Paris.

  Läs mer

  Förekommer i:

  

• Svante Karlsson

  Man

  Statstjänsteman, amatördetektiv och schackentusiast i Stockholm som är huvudperson i två deckare av Waldemar Hammenhög. I ”Fallet Antonsson” träffar han den ampra polisdottern Beate-Marie ”Maja” Frankman som gifter sig med honom, och de löser gemensamt mordgåtan i ”Fallet Sehling”. Svante Karlsson ser vardaglig men trevlig ut, är 30–35 år gammal och grovt byggd med en begynnande rondör.

  Läs mer

  Förekommer i: