Exempel på litterära figurer
-
Barbe (Barbro) Belling
Kvinna
Sveriges första kvinnliga privatdetektiv är en ung yrhätta som löser fall i två deckare från 1918 respektive 1919 av Malin Ödmann. Barbro ”Barbe” Belling öppnar en egen detektivbyrå i Stockholm, vilket fästmannen Bertil Dahlfält inte uppskattar. Hon är rapp i tanke och tunga, väl fnittrig och skälmsk ibland, men det finns en för sin tid rätt tydlig feministisk udd i hennes jag-berättande.
Förekommer i:
-
Nils Bredberg
Man
Duktig och effektiv kriminalare i Stockholm, som dock har ett rörigt privatliv vilket inkluderar en otrogen, missbelåten hustru samt det faktum att han ofta förälskar sig i kvinnor han möter. Nils ”Nisse” Bredberg är medelålders, trött och sliten av ett stressigt jobb, men kan ibland ta igen sig i sin bekväma ”tänkarfåtölj” i arbetsrummet. Kjell E. Genberg har skrivit tre romaner om honom.
Förekommer i:
-
Ted (Edward) Conkaffey
Man
Han heter Edward Conkaffey, men är känd som Ted, och förlorade såväl sitt polisjobb som sin familj sedan han anklagats för sexövergrepp mot en ung flicka. Han friades, men skvallret dog inte, och han bor nu ensam med sju gäss samt en hund. Han är lång och muskulös, med svart hår och blå ögon, och arbetar ibland med en ung kvinnlig privatdetektiv, Amanda Pharrell, i böcker av Candice Fox.
Förekommer i:
-
Barbara Havers
Kvinna
I motsats till många kvinnliga poliser i kriminallitteraturen är Havers inte vacker. Enligt hennes skapare Elizabeth George är hon tvärtom tämligen ful, och missköter sitt utseende. Hon är dessutom svår att samarbeta med: lynnig, egensinnig och med hetsigt temperament. Ändå fungerar hon väl i kombination med sin raka motsats, den väluppfostrade och prydlige kommissarien Thomas Lynley.
