Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Inger Johanne Vik

    Kvinna

    Hon är en kriminalpsykolog och jurist som har arbetat för amerikanska FBI, men som återvände till Norge och Oslo där kriminalinspektören Yngvar Stubø vänder sig till henne för att få hjälp med ett fall. Det får han – och dessutom gifter sig Vik och Stubø, och får så småningom också barn i de romaner som Anne Holt skrivit om paret. Vik är även huvudperson i den svenska TV-serien ”Modus”.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Det som tillhör mig Bild på bokomslag för Det som aldrig sker Bild på bokomslag för Presidentens val Bild på bokomslag för Frukta inte Bild på bokomslag för Död i skugga
  • Christopher Silfverbielke

    Man

    Han har varit verksam som bl.a. aktiemäklare och riksdagspolitiker, men framför allt är Christopher Silfverbielke en fullfjädrad psykopat, mördare och bedragare – svensk kriminallitteraturs vidrigaste figur. Men han är snygg, charmig, välklädd och artig, vilket gör att han lätt får kvinnor på fall i en svit romaner av Dan Buthler och Dag Öhrlund. Och hans hämndaktioner är extremt brutala.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för En nästan vanlig man Bild på bokomslag för Grannen Bild på bokomslag för Återvändaren Bild på bokomslag för Uppgörelsen Bild på bokomslag för Erövraren
  • Meyer Meyer

    Man

    Den polskättade juden Max Meyer hade ett kuriöst sinne för humor: han lät döpa sin son till Meyer Meyer. Namnet bidrog till att pojken blev hackkyckling i skolan. Som vuxen blev han helt flintskallig, polisdetektiv, tålmodig samt gift med den moderliga Sarah med vilken han har tre barn. Han tjänstgör i 87:e polisdistriktet i Isola i polisromaner av Ed McBain (pseudonym för Evan Hunter).

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Sokrates bägare Bild på bokomslag för Sista dansen Bild på bokomslag för Fat Ollies bok Bild på bokomslag för Sångfågel Bild på bokomslag för Stora stygga stan
  • Flavia de Luce

    Kvinna

    På 1950-talet var den moderlösa Flavia de Luce inte särskilt uppskattad av fadern och systrarna. Hon var visserligen en ganska vanlig och vardaglig 11-12–åring (med tandställning), men mogen för sin ålder, dessutom envis, egensinnig och smart samt sysslade med illaluktande kemiska experiment. Dessutom löste hon, till polisens förtrytelse, mord i de böcker som Alan Bradley skrivit om henne.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Den bittra pajens sötma Bild på bokomslag för Mord är ingen barnlek