Exempel på litterära figurer
-
Gunnar Bergman
Man
Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.
Förekommer i:
-
Johannes Brobeck
Man
Den nypensionerade fängelseprästen Johannes Brobeck är född på juldagen. Hans vänliga sätt har gjort honom mycket omtyckt, och han får därför mot sin vilja kunskaper om brottsfall som han hjälper Göteborgspolisen att utreda. Han är singel, kort och något rundlagd, med kraftig näsa, gråsprängt hår och klarblå ögon. I sin ungdom var han vänsteraktivist, berättar författaren Mats Ahlstedt.
Förekommer i:
-
Sven Thorén
Man
Kriminalkommissarie i Stockholm, och en viktig person i de flesta av Uno Palmströms samhällskritiska deckare. Sven Thorén tycker – sitt yrke till trots – illa om att snoka i människors privatliv. Hans eget är inte så lyckligt: han och hustrun Anita försöker förgäves få barn, och deras misslyckande leder till att hon begår självmord. Han sörjer, och tröstar sig med fisketurer till Norrland.
Förekommer i:
-
Jackson Lamb
Man
Misantropisk chef för Slough House, en avdelning för avdankade spioner och agenter i engelska MI5. Jackson Lamb, centralfigur i en romansvit av Mick Herron, är en gammal spion som gått ner sig. Han är lång, har ett ”frånstötande” ansikte, är cynisk och sarkastisk, kedjerökare och har dålig personlig hygien. Det hindrar inte att han och hans avdelning lyckas lösa flera känsliga spionfall.
Förekommer i:
