Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

• Jan Erelius

  Man

  Medelålders kriminalkommissarie i Malmö, som trivs så bra i staden att han stannar hemma på semestrarna. Jan Erelius har ett alldagligt utseende och är ungkarl, trots att han är trevlig och bevisligen uppskattad hos damerna. Han är duktig, om än något pedantisk, i jobbet och spelar piano på nätterna när han inte kan sova, meddelar Bertil Mårtensson som skrivit fyra polisromaner om honom.

  Läs mer

  Förekommer i:

  

• Münster

  Man

  Om den medelålders kriminalintendenten i fiktiva Maadam har ett förnamn är okänt – hans skapare Håkan Nesser är förtegen på den punkten. Men Münsters hustru heter Synn, och de lever i ett lyckligt äktenskap med två barn – vilket inte hindrar att han i tysthet beundrar andra kvinnor. För motionens skull spelar han badminton, och efterträder sin chef Van Veeteren då denne lämnar poliskåren.

  Läs mer

  Förekommer i:

  

• Barbe (Barbro) Belling

  Kvinna

  Sveriges första kvinnliga privatdetektiv är en ung yrhätta som löser fall i två deckare från 1918 respektive 1919 av Malin Ödmann. Barbro ”Barbe” Belling öppnar en egen detektivbyrå i Stockholm, vilket fästmannen Bertil Dahlfält inte uppskattar. Hon är rapp i tanke och tunga, väl fnittrig och skälmsk ibland, men det finns en för sin tid rätt tydlig feministisk udd i hennes jag-berättande.

  Läs mer

  Förekommer i:

  

• Eva S:t Clair

  Kvinna

  Blond, parant svensk privatdetektiv med skinn på näsan och adligt påbrå: pappan är en engelsk lord, mamman en svensk Ankarcrona. Eva S:t Clair är singel, men har ett mycket vänskapligt förhållande med kriminalaren Tor Bonde. Dessutom har hon en katt samt ett kontor i Gamla Stan i Stockholm. Hon är huvudperson i en svit tämligen pusseldeckarbaserade romaner och noveller av Helena Sigander.

  Läs mer

  Förekommer i: