Exempel på litterära figurer
-
John H. Watson
Man
Sherlock Holmes krönikör och ständige följeslagare i berättelserna av A. Conan Doyle har fått ge namn åt en hel karaktärstyp i kriminallitteraturen: en detektivs högra hand, samtalspartner och beundrande vän kallas för ”Watson-gestalt”. I böcker av andra författare har läkaren Watson löst fall på egen hand. H. i hans namn står (enligt sherlockiansk forskning) för Hamish, skotska för James.
Förekommer i:
-
Cato Isaksen
Man
Kriminalkommissarie i Oslo, skicklig i jobbet men misslyckad i privatlivet som han rör till på ett oförsvarligt sätt. Unni Lindells böcker om honom är inte bara kriminalromaner, utan också skildringar av Isaksens svårigheter att anpassa sig till en mansroll som passar honom illa – och att kombinera yrkesarbetet med privatlivet. Det ger böckerna om honom en extra och ovanlig dimension.
-
Ludwig Licht
Man
En udda agent, som inledde sin karriär vid Stasi, gick över till CIA och därefter försökte etablera sig som krögare, men istället blev frilansande spion. Thomas Engström har skapat en antihjälte i Ludwig Licht, vars pappa var nazist. Han är alkohol- och amfetaminberoende, ständigt irriterad och ser vanligen tilltufsad ut med oklippt hår – som ”en pundare som måste vittna i en rättegång”.
Förekommer i:
-
Michael Stanic
Man
Kriminalare i Malmö, senare säkerhetsansvarig på ett diamantföretag, som liksom sin skapare Tony Manieri har italienska rötter. Michael Stanic, några och 30 år gammal, är en ovanligt tuff svensk polis: bufflig och med kort stubin. Han har markerade ögonbryn och mörk skäggstubb, är inte särskilt lång eller bred, men vältränad. Hans närmaste är systern Isabella och hennes lille son Niklas.
Förekommer i:
