Exempel på litterära figurer
-
Vilhelm Persson
Man
Den hypokondriske, knarrige och pensionerade adjunkten – känd för sitt sirliga och korrekta språkbruk – är en ytterst motvillig ”Watson” till sin svåger, det oförbränneliga Statsrådet i Bo Baldersons pusseldeckare. Allt Vilhelm Persson önskar sig är lugn och ro, men Statsrådet använder honom glatt för sina inte alltid korrekta eller ens lagligt genomförda utredningar av gåtfulla mordfall.
Förekommer i:
-
Stefan Elg
Man
En vältränad – trots sitt flitiga rökande – och smärt kriminalinspektör i Himmelsholm, som är författaren K. Arne Bloms litterära version av Nässjö. Stefan Elg är centralfigur i stadens poliskollektiv, och har goda kontakter med bl.a. pressen och inte minst poliskollegorna i Lund. Han får ofta ta ansvar för utredningarna ute ”på fältet”, med kriminalkommissarie Frits Stuhrs välsignelse.
Förekommer i:
-
Hercule Poirot
Man
Den belgiske privatdetektiven Hercule Poirot var tidigare anställd hos polisen i hemlandet, men blev genom Agathas Christies försorg verksam i England. Han är fåfäng, talar med fransk accent, har ett äggformat huvud samt praktfulla mustascher, och löser mordfall i en rad klassiska pusseldeckare. Han blev så berömd att när Christie lät honom avlida hade Times en dödsruna om honom.
-
Tom Thorne
Man
Thorne är en medelålders, något sliten kriminalare i London, i de tidiga böckerna profillöst konventionell. Hans skapare Mark Billingham har dock efterhand utvecklat honom till en mångsidig karaktär med goda och dåliga sidor: han är envis och noggrann, men kan vara stingslig och sur och begår ibland fatala misstag. Långt om länge inleder han ett förhållande med kollegan Helen Weeks.
Förekommer i:
