Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Hercule Poirot

    Man

    Den belgiske privatdetektiven Hercule Poirot var tidigare anställd hos polisen i hemlandet, men blev genom Agathas Christies försorg verksam i England. Han är fåfäng, talar med fransk accent, har ett äggformat huvud samt praktfulla mustascher, och löser mordfall i en rad klassiska pusseldeckare. Han blev så berömd att när Christie lät honom avlida hade Times en dödsruna om honom.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för ABC-morden Bild på bokomslag för Badortsmysteriet Bild på bokomslag för Begravningar är farliga Bild på bokomslag för En dos stryknin Bild på bokomslag för Döden till mötes +10 st
  • Dudley Smith

    Man

    Polisman i Los Angeles i fyra av James Ellroy romaner. Dudley Smith har irländskt påbrå, han är lång och bredaxlad, och går s.a.s. i brunt: han har brunt, snaggat hår, bruna ögon och klär sig vanligen i en sliten, brun kostym. Få poliser i kriminallitteraturen beskrivs som lika osympatisk: han är en egoistisk, våldsbenägen översittare och, visar det sig, en mördare. Och han trivs med det!

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Los Angeles konfidentiellt Bild på bokomslag för Vit jazz
  • Christopher Silfverbielke

    Man

    Han har varit verksam som bl.a. aktiemäklare och riksdagspolitiker, men framför allt är Christopher Silfverbielke en fullfjädrad psykopat, mördare och bedragare – svensk kriminallitteraturs vidrigaste figur. Men han är snygg, charmig, välklädd och artig, vilket gör att han lätt får kvinnor på fall i en svit romaner av Dan Buthler och Dag Öhrlund. Och hans hämndaktioner är extremt brutala.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för En nästan vanlig man Bild på bokomslag för Grannen Bild på bokomslag för Återvändaren Bild på bokomslag för Uppgörelsen Bild på bokomslag för Erövraren
  • Sven Thorén

    Man

    Kriminalkommissarie i Stockholm, och en viktig person i de flesta av Uno Palmströms samhällskritiska deckare. Sven Thorén tycker – sitt yrke till trots – illa om att snoka i människors privatliv. Hans eget är inte så lyckligt: han och hustrun Anita försöker förgäves få barn, och deras misslyckande leder till att hon begår självmord. Han sörjer, och tröstar sig med fisketurer till Norrland.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Maratonmannen Bild på bokomslag för Bara till graven Bild på bokomslag för Där kanonen blommar : en kriminell roman Bild på bokomslag för Hundarna yla för lik Bild på bokomslag för Mördare! Mördare!