Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Klara Andersson

    Kvinna

    En av få svenska kvinnliga spioner i litteraturen, verksam för CIA och svensk säkerhetstjänst. Privat är Klara Andersson tolk och TV-producent, och har varit bosatt 20 år i Spanien då hon var gift med Manuel, vars barn hon ännu har god kontakt med. Hon är runt 50 år gammal, lång, rundhyllt och attraktiv, och ändrar ofta hårfärg. Och så är hon huvudperson i tre romaner av Maria Gustafsson.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Den vidunderliga utsikten Bild på bokomslag för Huset på Carrera 9 Bild på bokomslag för Absintängeln
  • Ben Cooper

    Man

    Hans far var polis, och Benjamin ”Ben” Cooper följde i hans spår. Han är anställd vid polisen i Derbyshire, där han växte upp, och många av de fall han arbetar med utspelas i nationalparken Peak District. Han arbetar vanligen tillsammans med sin överordnade, Diane Fry, i kriminalromanerna av Stephen Booth. Cooper och Fry är förälskade i varandra, något de inte vill erkänna ens för sig själva.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Svarta hunden Bild på bokomslag för Jungfrudansen Bild på bokomslag för Iskallt spår Bild på bokomslag för Blindspel Bild på bokomslag för Ett sista andetag +11 st
  • Kate Brannigan

    Kvinna

    Privatdetektiv i firman Mortensen & Brannigan i Manchester. Enligt författaren Val McDermid har hon avbrutna juridikstudier bakom sig. Hon är en tuff och slagfärdig dam, och mån om sin integritet och självständighet. Bl.a. vägrar hon att flytta ihop med sin särbo, en musikjournalist som också är hennes närmaste granne. Och hon vägrar ge upp ett fall även när oddsen är emot henne.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Stjärnspådd Bild på bokomslag för Glashus : Kate Brannigans andra fall Bild på bokomslag för Dödligt spel : Kate Brannigans första fall Bild på bokomslag för Blå gener : Kate Brannigans fjärde fall
  • Gunnar Bergman

    Man

    Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Annars dör man : roman om en brottsling Bild på bokomslag för Gammal ost : detektivromantiserad berättelse som sönderfaller i tre tragiska delar Bild på bokomslag för Hemsökelsen Bild på bokomslag för Säg PIP! : detektiv roman i Ess-dur