Exempel på litterära figurer
-
Lennart (Biskopen) Brask
Man
Han kallas ”Biskopen”, både p.g.a. sitt efternamn och det faktum att han inte har några förhållanden med kvinnor. Han är en kort och tämligen rundlagd herre i övre medelåldern, chef för en hemlig svensk underrättelsetjänst i en svit romaner av Sven Westerberg. Lennart Brask bor i Stockholm, bär glasögon, är noggrann med klädseln (men ingen snobb), och är en herre som inte litar på någon.
-
Martine Poirot
Kvinna
Undersökningsdomare i den fiktiva lilla belgiska staden Villette-sur-Meuse, där hon bor med maken, den svenskättade medeltidsprofessorn Thomas Héger, och (så småningom) deras två barn. Martine Poirot – författaren Ingrid Hedström är förtjust i pusseldeckare à la Agatha Christie – är 34 år då vi möter henne f.f.g. Hon är vacker och klädmedveten samt en skicklig och envis brottsutredare.
-
John H. Watson
Man
Sherlock Holmes krönikör och ständige följeslagare i berättelserna av A. Conan Doyle har fått ge namn åt en hel karaktärstyp i kriminallitteraturen: en detektivs högra hand, samtalspartner och beundrande vän kallas för ”Watson-gestalt”. I böcker av andra författare har läkaren Watson löst fall på egen hand. H. i hans namn står (enligt sherlockiansk forskning) för Hamish, skotska för James.
-
Knut Gribb
Man
Nordens flitigaste detektiv: han har löst fall i fler än 1.500 historier! Han skapades av Stein Riverton (pseudonym för Sven Elvestad), men togs över av ett stort antal andra författare. Även svenskar, varför polismannen från Oslo varit verksam också i Sverige. Rivertons Knut Gribb-historier har senare publicerats med huvudpersonen utbytt mot Asbjørn Krag, varför de två är lika varandra.