Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Joona Linna

    Man

    Finlandssvensk kriminalkommissarie, verksam i Sverige och huvudperson i en romansvit av Lars Kepler (pseud. f. Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril). Joona Linna är medelålders och välbyggd med rufsigt blont hår, ett allvarligt ansikte och grå ögon. Han arbetar efter helt egna idéer, vilket gör att han t.o.m. hamnar i fängelse. Hustrun heter Summa, och de har en dotter, Lumi.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Hypnotisören Bild på bokomslag för Paganinikontraktet Bild på bokomslag för Eldvittnet Bild på bokomslag för Sandmannen Bild på bokomslag för Stalker
  • Milo Sturgis

    Man

    Sturgis är en storvuxen, något fetlagd polisdetektiv i Los Angeles. Dessutom är han öppet homosexuell – vilket ger honom en del problem – och sambo med läkaren och ortodoxe juden Richard ”Rick” Silverman. Sturgis har en M.A.-examen i litteratur, är fruktälskare samt biperson i Jonathan Kellermans böcker om psykologen Alex Delaware. Han har dock den egentliga huvudrollen i några av dem.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Monstret Bild på bokomslag för Doktor Död Bild på bokomslag för Blodsband Bild på bokomslag för Mordboken Bild på bokomslag för - den starkes rätt
  • Filip Alexandersson

    Man

    Medelålders kriminalkommissarie i Skövde, frånskild med en dotter. I samband med ett mordfall träffar han universitetsrektorn Emma Lundgren. Det leder sedermera till äktenskap, samt två söner – enäggstvillingar. Jobbet och familjen tar dock hårt på Filip Alexanderssons krafter, förklarar författaren Kristina Appelqvist: han hamnar i depressioner och vet inte riktigt vad han vill med livet.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Den svarta löparen Bild på bokomslag för Den som törstar Bild på bokomslag för Liv i överflöd Bild på bokomslag för De blå damerna
  • Barbe (Barbro) Belling

    Kvinna

    Sveriges första kvinnliga privatdetektiv är en ung yrhätta som löser fall i två deckare från 1918 respektive 1919 av Malin Ödmann. Barbro ”Barbe” Belling öppnar en egen detektivbyrå i Stockholm, vilket fästmannen Bertil Dahlfält inte uppskattar. Hon är rapp i tanke och tunga, väl fnittrig och skälmsk ibland, men det finns en för sin tid rätt tydlig feministisk udd i hennes jag-berättande.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Dörjevångagåtan : privatdetektiven Barbro Bellings äventyr