Exempel på litterära figurer
-
Lennart (Biskopen) Brask
Man
Han kallas ”Biskopen”, både p.g.a. sitt efternamn och det faktum att han inte har några förhållanden med kvinnor. Han är en kort och tämligen rundlagd herre i övre medelåldern, chef för en hemlig svensk underrättelsetjänst i en svit romaner av Sven Westerberg. Lennart Brask bor i Stockholm, bär glasögon, är noggrann med klädseln (men ingen snobb), och är en herre som inte litar på någon.
-
Vincent Ruiz
Man
Att han dricker för mycket syns på hans ansiktsfärg. I övrigt är han storväxt och kraftfull – inte minst språkligt – med en knäckt näsa. Vincent Ruiz har bakom sig 43 år som polis i London, tre äktenskap och lika många skilsmässor. Han har dock god kontakt med såväl ex-fruarna som sina barn. Och trots att han gått i pension fortsätter han sätta dit brottslingar i Michael Robothams romaner.
-
Aurelio Zen
Man
Kriminalkommissarie Zen är en ensamvarg med bas i Rom, men som löser fall runt om i Italien. Han kan förefalla klumpig, men hans envishet och nonchalanta attityd vad det gäller polisbyråkratiska regler gör honom framgångsrik – och illa sedd hos cheferna. Han skapades av engelsmannen Michael Dibdin, tänkt för en enda bok, men blev så populär hos läsarna att han återkom i ytterligare tio.
-
Svante Karlsson
Man
Statstjänsteman, amatördetektiv och schackentusiast i Stockholm som är huvudperson i två deckare av Waldemar Hammenhög. I ”Fallet Antonsson” träffar han den ampra polisdottern Beate-Marie ”Maja” Frankman som gifter sig med honom, och de löser gemensamt mordgåtan i ”Fallet Sehling”. Svante Karlsson ser vardaglig men trevlig ut, är 30–35 år gammal och grovt byggd med en begynnande rondör.