Exempel på litterära figurer
-
Lennart (Biskopen) Brask
Man
Han kallas ”Biskopen”, både p.g.a. sitt efternamn och det faktum att han inte har några förhållanden med kvinnor. Han är en kort och tämligen rundlagd herre i övre medelåldern, chef för en hemlig svensk underrättelsetjänst i en svit romaner av Sven Westerberg. Lennart Brask bor i Stockholm, bär glasögon, är noggrann med klädseln (men ingen snobb), och är en herre som inte litar på någon.
Förekommer i:
-
Axel Hake
Man
Han är ung, aktiv och bredaxlad – och går med käpp. Orsaken är en dåligt genomförd operation av en skottskada, förklarar författaren Lars Bill Lundholm. Den noggranne kommissarien Axel Hake vid Stockholmspolisen bor på Kungsholmen och är särbo med designern Hanna Sergel, som han har dottern Siri med. När han inte arbetar – vilket han vanligen gör – spelar han på hästar, simmar och boxas.
Förekommer i:
-
Claes Claesson
Man
Lugn, trygg kriminalkommissarie i en mindre svensk stad – Oskarshamn – där han är centrum i ett poliskollektiv som ibland gör utredningar även på andra orter. Claes Claesson är medelålders, tunnhårig och singel. Under en utredning träffar han dock läkaren Veronika Lundborg-Westman, ensamstående mamma. Författaren Karin Wahlberg låter de två gifta sig och därefter få en gemensam dotter.
Förekommer i:
-
Loppan (Arvid) Roos
Man
Kriminalinspektör vid Stockholmspolisen, som efter att ha skrivit en fantasifull rapport allmänt kallas för ”Loppan”, berättar författaren Hans Holmér. Arvid Roos är en vardaglig herre, dock populär hos damerna trots ideliga relationsproblem: han är skild från hustrun Maggan, dottern Ann dör av en överdos och när han fått tvillingar med advokaten Maria Backe lämnar hon honom för en annan.
Förekommer i:
