Exempel på litterära figurer
-
Münster
Man
Om den medelålders kriminalintendenten i fiktiva Maadam har ett förnamn är okänt – hans skapare Håkan Nesser är förtegen på den punkten. Men Münsters hustru heter Synn, och de lever i ett lyckligt äktenskap med två barn – vilket inte hindrar att han i tysthet beundrar andra kvinnor. För motionens skull spelar han badminton, och efterträder sin chef Van Veeteren då denne lämnar poliskåren.
Förekommer i:
-
Harry Hole
Man
Huvudperson i romaner av Jo Nesbø, och mycket populär hos läsare inte enbart i hemlandet. Hole är polisman, har svåra alkoholproblem och åtskilliga ärr från fysiska sammandrabbningar i tjänsten. Hans arbetssätt är okonventionellt och egensinnigt, han är inte populär vare sig hos chefer eller kolleger, och historierna om honom andas ofta mer amerikanska hårdkokta deckare än polisromaner.
-
Leo Carring
Man
Juristen och privatdetektiven Leo Carring från Stockholm anses vara den i särklass mest osympatiska problemlösaren i den svenska kriminallitteraturen. Han är konservativ, snobbig, egenkär och arrogant; en ”övermänniska” som rycker på axlarna åt normal rättspraxis. Om hans privatliv är föga känt, men han är tämligen förmögen och har en bred allmänbildning, försäkrar hans skapare S.A. Duse.
Förekommer i:
-
Lennart (Biskopen) Brask
Man
Han kallas ”Biskopen”, både p.g.a. sitt efternamn och det faktum att han inte har några förhållanden med kvinnor. Han är en kort och tämligen rundlagd herre i övre medelåldern, chef för en hemlig svensk underrättelsetjänst i en svit romaner av Sven Westerberg. Lennart Brask bor i Stockholm, bär glasögon, är noggrann med klädseln (men ingen snobb), och är en herre som inte litar på någon.
Förekommer i:
