Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Hanne Wilhelmsen

    Kvinna

    Wilhelmsen kommer från en akademisk familj – pappan är professor – och till släktens förvåning och ogillande satsade hon på att bli polis. Dessutom är hon lesbisk. I övrigt är hon vacker och kör en rosafärgad Harley Davidson, tills hon blir skottskadad och rullstolsburen. Om hennes jobb och privatliv i Oslo har Anne Holt skrivit en svit romaner som fått internationell uppmärksamhet.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Utan eko Bild på bokomslag för Bortom sanningen : en Hanne Wilhelmsen-roman Bild på bokomslag för Saliga äro de som törsta Bild på bokomslag för Död joker Bild på bokomslag för 1222 över havet
  • Ellen Elg

    Kvinna

    Medelålders svensk läkare och biståndsarbetare som dock vanligen arbetar utomlands, främst i Afrika och Asien. Hon har långt, blont hår, är gift med forskaren Björn – som även han arbetar internationellt – och de har två barn. I Karin Alfredssons böcker ägnar Ellen Elg sig åt att tillvarata misshandlade och förtryckta kvinnors rättigheter i samband med brottsfall i varierande kulturer.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Kvinnorna på 10:e våningen Bild på bokomslag för 80° från varmvattnet Bild på bokomslag för Klockan 21:37 Bild på bokomslag för Den sjätte gudinnan Bild på bokomslag för Pojken i hiss 54
  • Harald Morell

    Man

    Som länsman i ångermanländska Anundsjö i mitten av 1800-talet får Harald Larsson Morell några besvärliga mordfall att lösa. Men hans stora problem och hjärtesorg är hustrun Helena, som efter tre missfall är djupt deprimerad och nekar till allt sexuellt umgänge. Problemen löser sig så småningom i böckerna av Bo R. Holmberg, som även skrivit deckare om Morells son och sonson – alla poliser.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Liemannen Bild på bokomslag för Snögrav Bild på bokomslag för Brandvakt
  • Gunnar Bergman

    Man

    Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Annars dör man : roman om en brottsling Bild på bokomslag för Gammal ost : detektivromantiserad berättelse som sönderfaller i tre tragiska delar Bild på bokomslag för Hemsökelsen Bild på bokomslag för Säg PIP! : detektiv roman i Ess-dur