Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Kickan Store

    Kvinna

    Kickan är ett smeknamn, men vad adjunkt Store är döpt till har hennes skapare Elisabet Kågerman hållit tyst om. Hon och Store har en hel del gemensamt: båda är lärare, båda är gifta med en bibliotekarie (herr Store heter Olle), båda har flera barn och Kickan hyser dessutom författardrömmar. I övrigt är hon närsynt och spelar gärna golf eller seglar – samt är en inte oäven amatördeckare.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Döden skriver svenska Bild på bokomslag för Vågspel till döds Bild på bokomslag för Cirkeln slutes Bild på bokomslag för Resa på egen risk Bild på bokomslag för Citronplockerskan
  • Pernilla Bitén

    Kvinna

    Ofta – till hennes stora irritation – kallas hon ”Sverige vackraste polis”. Hon är lång, med mörkbrunt hår, fräknar, glittrande ögon och ett brett leende, enligt författaren Gösta Unefäldt. Pernilla Bitén är en duktig polis, som avancerar från kriminalassistent till kriminalchef i Strömstad. Hon gifter sig med kollegan Bo Kronborg, och de får tillsammans dottern Emma – samt två bostäder.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Dödligt handikapp Bild på bokomslag för Högt spel Bild på bokomslag för Hämnden är min, säger ... Bild på bokomslag för Den röda nyckeln Bild på bokomslag för ... dömes för mord … (Brottsbalken 3 kap. 1§)
  • Nikki Liska

    Kvinna

    Kvinnlig polis i Minneapolis, frånskild med två tonårssöner och tillsammans med kollegan Sam Kovac huvudperson i en svit kriminalromaner av Tami Hoag. Nikki Liska är repliksnabb och tuff och har en hel del humor. Hon kommer väl överens med den äldre Kovac, och de saknar varandra – varför de fortsätter samarbeta – då hon flyttar till en cold case-grupp för att få mer tid över för sönerna.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Mörkläggning
  • Elina Wiik

    Kvinna

    Mörk, korthårig och grönögd kriminalare i Västerås med svart bälte i judo och ett rätt hetsigt humör Hon är född 1969, är ensamstående men har i de första böckerna en gift älskare, avslöjar författaren Thomas Kanger. Elina Wiik är noggrann på jobbet, och framgångsrik utredare trots den manschauvinism hon möter i poliskåren. Dock har hon också sympatiska och kloka kolleger, främst John Rosén.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Första stenen Bild på bokomslag för Sjung som en fågel Bild på bokomslag för Den döda vinkeln Bild på bokomslag för Söndagsmannen Bild på bokomslag för Gränslandet