Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Will Robie

    Man

    När polisen eller militären inte kan stoppa USA:s fiender kallar regeringen in sin skickligaste lönnmördare. Han ifrågasätter aldrig en order och misslyckas aldrig, försäkrar David Baldacci. Den storvuxne Will Robie har skarpskurna ansiktsdrag, mörkt hår och en mängd ärr på torso och armar. En svag punkt är dock hans känslor för Jessica Reel, även hon en beryktad och effektiv USA-agent.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för De oskyldiga Bild på bokomslag för Attentatet Bild på bokomslag för De jagade Bild på bokomslag för Den skyldige Bild på bokomslag för Slutspel
  • Harry Hole

    Man

    Huvudperson i romaner av Jo Nesbø, och mycket populär hos läsare inte enbart i hemlandet. Hole är polisman, har svåra alkoholproblem och åtskilliga ärr från fysiska sammandrabbningar i tjänsten. Hans arbetssätt är okonventionellt och egensinnigt, han är inte populär vare sig hos chefer eller kolleger, och historierna om honom andas ofta mer amerikanska hårdkokta deckare än polisromaner.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Fladdermusmannen Bild på bokomslag för Rödhake Bild på bokomslag för Smärtans hus Bild på bokomslag för Djävulsstjärnan Bild på bokomslag för Frälsaren +8 st
  • Lincoln Rhyme

    Man

    Han ansågs vara världens främste kriminaltekniker då han blev så gott som totalförlamad sedan han fått ryggraden krossad i en olycka. Lincoln Rhyme, skapad av författaren Jeffery Deaver, övervägde att begå självmord när han kallades in i ett svårt fall – och kunde lösa det. Som hans ögon och ben fungerar den vackra polisen Amelia Sachs, och deras förhållande är inte enbart yrkesmässigt.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Dans med döden Bild på bokomslag för Den tomma stolen Bild på bokomslag för Stenapan Bild på bokomslag för Mannen som försvann Bild på bokomslag för Det tolfte kortet
  • Barbe (Barbro) Belling

    Kvinna

    Sveriges första kvinnliga privatdetektiv är en ung yrhätta som löser fall i två deckare från 1918 respektive 1919 av Malin Ödmann. Barbro ”Barbe” Belling öppnar en egen detektivbyrå i Stockholm, vilket fästmannen Bertil Dahlfält inte uppskattar. Hon är rapp i tanke och tunga, väl fnittrig och skälmsk ibland, men det finns en för sin tid rätt tydlig feministisk udd i hennes jag-berättande.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Dörjevångagåtan : privatdetektiven Barbro Bellings äventyr