Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Camille Verhœven

    Man

    Författaren Pierre Lemaitre gör inte livet lätt för sin medelålders kriminalkommissarie Camille Verhœven i Paris. Hans gravida hustru Irène torteras till döds i första boken: i den fjärde blir hans flickvän Anne Forestier nästan dödad i samband med ett rån. Den kortvuxne (145 cm) och helt skallige polismannen, som inte alltid är särskilt sympatisk, löser fallen: därefter säger han upp sig.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Alex Bild på bokomslag för Camille Bild på bokomslag för Irène Bild på bokomslag för Rosy & John
  • Asbjørn Krag

    Man

    Norsk polisman, ibland även verksam som privatdetektiv, skapad av Stein Riverton (pseudonym för Sven Elvestad). Asbjørn Krag är verksam i Kristiania/Oslo, men löser fall i olika delar av Norge. Han är atletiskt byggd, med kantigt ansikte, och arbetar lika mycket med huvudet som musklerna. Han är ogift, eller snarare gift med sitt yrke. Hans litterära kollega Knut Gribb är baserad på Krag.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Greven av Oslo och Den tredje Bild på bokomslag för Damen i rullstolen Bild på bokomslag för Millionernas hämnd Bild på bokomslag för Hämnaren Bild på bokomslag för Mannen med panamahatten [i Skuggornas klubb och Mannen med panamahatten] +10 st
  • Elina Wiik

    Kvinna

    Mörk, korthårig och grönögd kriminalare i Västerås med svart bälte i judo och ett rätt hetsigt humör Hon är född 1969, är ensamstående men har i de första böckerna en gift älskare, avslöjar författaren Thomas Kanger. Elina Wiik är noggrann på jobbet, och framgångsrik utredare trots den manschauvinism hon möter i poliskåren. Dock har hon också sympatiska och kloka kolleger, främst John Rosén.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Första stenen Bild på bokomslag för Sjung som en fågel Bild på bokomslag för Den döda vinkeln Bild på bokomslag för Söndagsmannen Bild på bokomslag för Gränslandet
  • Flavia de Luce

    Kvinna

    På 1950-talet var den moderlösa Flavia de Luce inte särskilt uppskattad av fadern och systrarna. Hon var visserligen en ganska vanlig och vardaglig 11-12–åring (med tandställning), men mogen för sin ålder, dessutom envis, egensinnig och smart samt sysslade med illaluktande kemiska experiment. Dessutom löste hon, till polisens förtrytelse, mord i de böcker som Alan Bradley skrivit om henne.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Den bittra pajens sötma Bild på bokomslag för Mord är ingen barnlek