Exempel på litterära figurer
-
Barbe (Barbro) Belling
Kvinna
Sveriges första kvinnliga privatdetektiv är en ung yrhätta som löser fall i två deckare från 1918 respektive 1919 av Malin Ödmann. Barbro ”Barbe” Belling öppnar en egen detektivbyrå i Stockholm, vilket fästmannen Bertil Dahlfält inte uppskattar. Hon är rapp i tanke och tunga, väl fnittrig och skälmsk ibland, men det finns en för sin tid rätt tydlig feministisk udd i hennes jag-berättande.
Förekommer i:
-
Cal Weaver
Man
Hur många problem man än har så låter författaren Linwood Barclay sin privatdetektiv och f.d. polisman Cal Weaver ha det ännu värre. Hans son Scott dör i ett förmodat självmord, och när han försöker få redan på vad som hänt blir han misstänkt för ett flickmord. Senare skjuts hans hustru Donna ihjäl. Han är medelålders, sliten och deprimerad, men trots alla motgångar en effektiv utredare.
Förekommer i:
-
Egon Hjort
Man
Envis, egensinnig och tjurig ungkarl i Falsterbo, en 80-plussare som enligt sig själv ser ut som en 70-åring. Han är en hängiven golfare och har ett komplicerat förhållande till sin paranta granne Elisabeth Ljung, 80. Tillsammans med vännen Ragnar lägger Egon Hjort till polisens förtvivlan ideligen näsan i blöt när ett mord sker i Falsterbo i böckerna av Christina Olséni & Micke Hansen.
Förekommer i:
-
Lennart (Biskopen) Brask
Man
Han kallas ”Biskopen”, både p.g.a. sitt efternamn och det faktum att han inte har några förhållanden med kvinnor. Han är en kort och tämligen rundlagd herre i övre medelåldern, chef för en hemlig svensk underrättelsetjänst i en svit romaner av Sven Westerberg. Lennart Brask bor i Stockholm, bär glasögon, är noggrann med klädseln (men ingen snobb), och är en herre som inte litar på någon.
Förekommer i:
