Exempel på litterära figurer
-
Leo Carring
Man
Juristen och privatdetektiven Leo Carring från Stockholm anses vara den i särklass mest osympatiska problemlösaren i den svenska kriminallitteraturen. Han är konservativ, snobbig, egenkär och arrogant; en ”övermänniska” som rycker på axlarna åt normal rättspraxis. Om hans privatliv är föga känt, men han är tämligen förmögen och har en bred allmänbildning, försäkrar hans skapare S.A. Duse.
-
Endeavour Morse
Man
Kommissarie Morse i Oxford är en av det sena 1900-talets mest folkkära litterära polismän, och Colin Dexters böcker om honom har gett upphov till flera TV-serier. Den mycket mänsklige Morse har sina svagheter, är ibland ovänlig mot assistenten och kollegan Lewis – som spelar en viktig roll i böckerna – men är skicklig då det gäller att lösa brott i främst akademiska miljöer.
-
Hanna Skogholm
Kvinna
En medelålders, lång, slank och mörk rättspsykiater i Göteborg, gift med religionshistorikern Jan och mor till tre barn. Som liten opererades hon för sin klumpfot. Hanna Skogholm löser en svit märkliga mordfall i romaner av Sven Westerberg. Men hon är egentligen ingen detektiv – snarast en psykologisk utredare. Ibland utsätts hon och familjen för hot och attentat från bl.a. nynazister.
-
Erik Morell
Man
Som tredje generationen i en polisfamilj är Erik – son till Gustav och sonson till Harald Morell – anställd vid poliskåren i Örnsköldsvik under första halvan av 1900-talet. Erik Morell är gift med Katarina, och de har fem barn av vilka också sonen Karl så småningom blir polis, och arbetar tillsammans med fadern. Historiska deckare om de tre generationerna har skrivits av Bo R. Holmberg.