Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Gunvald Larsson

    Man

    Han är född på Östermalm i en militärfamilj som han föraktar, han är marxist, klädsnobb, sarkastisk och tar lätt till våld. Han är ensamstående, närmare två meter lång, stark som en tjur, har tättsittande ögon och petar gärna tänderna med en papperskniv. Förutom detta är Gunvald Larsson en viktig medlem i poliskollektivet runt Martin Beck i de flesta böckerna av Maj Sjöwall & Per Wahlöö.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Mannen på balkongen : roman om ett brott Bild på bokomslag för Brandbilen som försvann : roman om ett brott Bild på bokomslag för Polis, polis, potatismos! : roman om ett brott Bild på bokomslag för Polismördaren  : roman om ett brott Bild på bokomslag för Den skrattande polisen : roman om ett brott +11 st
  • Christer Wijk

    Man

    Kommissarie Wijk är en av den svenska kriminallitteraturens mest kända polismän. Han är född och uppvuxen i Skoga (så kallas Nora av författaren Maria Lang i hennes pusseldeckare), och löser de flesta av sina fall där och i Stockholm. Han har nära kontakt med sin mor som ännu är bosatt i Skoga, och gifter sig sedermera med sångerskan Camilla Martin – ett inte helt problemfritt äktenskap.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Siden, sammet Bild på bokomslag för Använd aldrig arsenik Bild på bokomslag för Arvet efter Alberta Bild på bokomslag för Att vara kvinna Bild på bokomslag för Camilla vid skiljevägen +37 st
  • Jonny Lilja

    Man

    Han är polis, men också spelmissbrukare och tvingas därför ställa upp för maffian. Det är inte det enda problemet för kriminalinspektör Jonny Lilja i Malmö. När ex-hustrun Lena mördas blir han misstänkt. Han tar sig dock samman, slutar spela och bor sedan tillsammans med adoptivdottern Maria. Han är, säger författaren Olle Lönnaeus, medelålders, luggsliten med fårat ansikte och bred mun.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Jonny Liljas skuld Bild på bokomslag för Marias tårar Bild på bokomslag för Tiggarens hand
  • Gunnar Bergman

    Man

    Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Annars dör man : roman om en brottsling Bild på bokomslag för Gammal ost : detektivromantiserad berättelse som sönderfaller i tre tragiska delar Bild på bokomslag för Hemsökelsen Bild på bokomslag för Säg PIP! : detektiv roman i Ess-dur