Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Gideon Fell

    Man

    Den väldige dr Fell, utseendemässigt modellerad efter G.K. Chesterton, är en av kriminallitteraturens förnämsta problemlösare vad det gäller låsta rum-mysterier och andra ”omöjliga” brott. Han skriver dessutom en ständigt växande avhandling om engelska dryckesseder från äldsta tider, dricker gärna öl och är gift – fast hustrun nämns endast i enstaka av John Dickson Carrs böcker om honom.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Det krökta gångjärnet Bild på bokomslag för Den ihålige mannen
  • Martine Poirot

    Kvinna

    Undersökningsdomare i den fiktiva lilla belgiska staden Villette-sur-Meuse, där hon bor med maken, den svenskättade medeltidsprofessorn Thomas Héger, och (så småningom) deras två barn. Martine Poirot – författaren Ingrid Hedström är förtjust i pusseldeckare à la Agatha Christie – är 34 år då vi möter henne f.f.g. Hon är vacker och klädmedveten samt en skicklig och envis brottsutredare.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Lärarinnan i Villette Bild på bokomslag för Flickorna i Villette Bild på bokomslag för Under jorden i Villette Bild på bokomslag för Blodröd måne över Villette Bild på bokomslag för Rekviem i Villette
  • Magdalena Hansson

    Kvinna

    Efter en uppslitande skilsmässa flyttar journalisten Magdalena Hansson tillsammans med adoptivsonen Nils från Stockholm till Hagfors, där hon fått jobb på Värmlandsbladet som slåss mot en sjunkande upplaga. Hon blir sambo och får barn med ungdomskärleken Petter, och löser dessutom tillsammans med polisvännerna Petra Wilander och Christer Berglund flera mordfall i böcker av Ninni Schulman.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Pojken som slutade gråta Bild på bokomslag för Flickan med snö i håret Bild på bokomslag för Svara om du hör mig Bild på bokomslag för Vår egen lilla hemlighet Bild på bokomslag för Välkommen hem
  • Gunnar Bergman

    Man

    Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Annars dör man : roman om en brottsling Bild på bokomslag för Gammal ost : detektivromantiserad berättelse som sönderfaller i tre tragiska delar Bild på bokomslag för Hemsökelsen Bild på bokomslag för Säg PIP! : detektiv roman i Ess-dur