Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Sebastian Bergman

    Man

    Han var en omtyckt person, respekterad som rättspsykolog och ansedd som Sveriges främsta expert på gärningsmannaprofiler – tills han förlorade hustru och dotter i en naturkatastrof. Då slutade han jobba, blev sexmissbrukare och allmänt otillgänglig. Motvilligt har dock Sebastian Bergman tinat upp och låtit sig lockas tillbaka till sitt yrke i böckerna av Hans Rosenfeldt och Michael Hjorth.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Det fördolda Bild på bokomslag för Lärjungen Bild på bokomslag för Fjällgraven Bild på bokomslag för Den stumma flickan Bild på bokomslag för De underkända
  • Erik Holmberg

    Man

    Kriminalinspektör, senare -kommissarie, Erik Holmberg föddes i Växjö 1916. Han är utbildad skeppsgosse, men blev på 1930-talet polis. Han liknar Cary Grant, har skarpskurna drag samt glasögon. Han bor i Traneberg, är gift med Anna och har tre barn. Som polis är han skarpsynt, god psykolog, duktig förhörsledare samt huvudperson i mer än ett halvdussin av Tage Girons psykologiska deckare.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Vedergällningen Bild på bokomslag för Blodsvittnet Bild på bokomslag för Maskerad Bild på bokomslag för Ond cirkel : en roman om ett brott Bild på bokomslag för Själabad
  • Lovisa Ling

    Kvinna

    Hon är en ung stjärnreporter i Stockholm: tuff och hård på utsidan, men trasig inombords efter att ha utsatts för våldtäkt. Lovisa Ling är vacker med ljust, vanligen färgat hår och en slank, smidig kroppsbyggnad. Hon är singel tills hon blir sambo med den medelålders kriminalaren Ulrika Stenhammar trots att de är olika personligheter. De arbetar tillsammans i romaner av Caroline Engvall.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Ärren vi bär Bild på bokomslag för Judasvaggan Bild på bokomslag för Dockleken Bild på bokomslag för Kyrkan Bild på bokomslag för Välgöraren
  • Gunnar Bergman

    Man

    Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Annars dör man : roman om en brottsling Bild på bokomslag för Gammal ost : detektivromantiserad berättelse som sönderfaller i tre tragiska delar Bild på bokomslag för Hemsökelsen Bild på bokomslag för Säg PIP! : detektiv roman i Ess-dur