Exempel på litterära figurer
-
Hannibal Lecter
Man
Skoningslös psykopat och kannibal, som beskrivits som en av alla tiders mest ondskefulla män. Han skapades av författaren Thomas Harris, som skildrar hur Hannibal Lecter, från en litauisk aristokratisk familj, blev lurad att äta upp delar av sin syster. Detta trauma kom han aldrig över. Han är kortvuxen med mörkt hår och befallande röst, men ändrar genom operationer ibland sitt utseende.
Förekommer i:
-
Göran Sandahl
Man
Egenkär och lönnfet journalist med vissa spritproblem, vars burdusa sätt och vana att skapa rubriker med hjälp fejkade fakta gör att han sällan blir långvarig på en arbetsplats. Han har dessutom blivit (ö)känd som Gör’an Skandal. Han är unik genom att han avlider två gånger i böckerna om honom. Göran Sandahl är huvudperson i en svit romaner av Jan-Olof Ekholm, och biperson i några andra.
-
Leo Carring
Man
Juristen och privatdetektiven Leo Carring från Stockholm anses vara den i särklass mest osympatiska problemlösaren i den svenska kriminallitteraturen. Han är konservativ, snobbig, egenkär och arrogant; en ”övermänniska” som rycker på axlarna åt normal rättspraxis. Om hans privatliv är föga känt, men han är tämligen förmögen och har en bred allmänbildning, försäkrar hans skapare S.A. Duse.
Förekommer i:
-
Christer Wijk
Man
Kommissarie Wijk är en av den svenska kriminallitteraturens mest kända polismän. Han är född och uppvuxen i Skoga (så kallas Nora av författaren Maria Lang i hennes pusseldeckare), och löser de flesta av sina fall där och i Stockholm. Han har nära kontakt med sin mor som ännu är bosatt i Skoga, och gifter sig sedermera med sångerskan Camilla Martin – ett inte helt problemfritt äktenskap.
