Exempel på litterära figurer
-
Barbe (Barbro) Belling
Kvinna
Sveriges första kvinnliga privatdetektiv är en ung yrhätta som löser fall i två deckare från 1918 respektive 1919 av Malin Ödmann. Barbro ”Barbe” Belling öppnar en egen detektivbyrå i Stockholm, vilket fästmannen Bertil Dahlfält inte uppskattar. Hon är rapp i tanke och tunga, väl fnittrig och skälmsk ibland, men det finns en för sin tid rätt tydlig feministisk udd i hennes jag-berättande.
Förekommer i:
-
Lennart (Biskopen) Brask
Man
Han kallas ”Biskopen”, både p.g.a. sitt efternamn och det faktum att han inte har några förhållanden med kvinnor. Han är en kort och tämligen rundlagd herre i övre medelåldern, chef för en hemlig svensk underrättelsetjänst i en svit romaner av Sven Westerberg. Lennart Brask bor i Stockholm, bär glasögon, är noggrann med klädseln (men ingen snobb), och är en herre som inte litar på någon.
Förekommer i:
-
Philip Dryden
Man
Han lämnade jobbet som stjärnreporter då hustrun Laura hamnar i koma efter en olycka. Istället blev Philip Dryden grävande kriminalreporter på den lilla lokaltidningen The Crow i småstaden Ely. Laura vaknar långsamt ur koman, och de får sonen Eden. Jim Kelly beskriver sin problemlösare som närmare 190 cm lång, med gröna ögon och svart hår. Hans bäste vän är taxichaffisen Humphrey Holt.
Förekommer i:
-
Tommy Beresford
Man
Den rödhårige Thomas ”Tommy” Beresford är en något fantasilös men envis engelsman, som deltog i första världskriget och sårades två gånger. Han gifte sig därefter med barndomsvännen Prudence ”Tuppence” Cowley, och de får två barn samt adopterar ett. Tillsammans löser makarna med gott humör och underhållande dialoger ett antal fall i fyra romaner och en novellsamling av Agatha Christie.
Förekommer i:
