Exempel på litterära figurer
-
Gunnar Bergman
Man
Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.
Förekommer i:
-
Nick Stone
Man
Han växte upp i England med en brutal far i en familj där man sällan umgicks med varandra. Så snart han fick möjlighet tog Nick Stone värvning, och blev efter en tid agent för säkerhetstjänsten SAS. Föga sägs om hans person och privatliv – men han har åtminstone en skilsmässa bakom sig. Under senare år har han frilansat och bekämpat bl.a. organiserad brottslighet i Andy McNabs romaner.
Förekommer i:
-
Cal Weaver
Man
Hur många problem man än har så låter författaren Linwood Barclay sin privatdetektiv och f.d. polisman Cal Weaver ha det ännu värre. Hans son Scott dör i ett förmodat självmord, och när han försöker få redan på vad som hänt blir han misstänkt för ett flickmord. Senare skjuts hans hustru Donna ihjäl. Han är medelålders, sliten och deprimerad, men trots alla motgångar en effektiv utredare.
Förekommer i:
-
Guido Brunetti
Man
Kommissarie Brunetti är anställd vid polisen i Venedig och löser mordfall i en rad böcker av amerikanskan Donna Leon, själv bosatt i staden. Brunetti är gift med Paola, grevedotter och universitetslärare, och har ett livligt familjeliv som inkluderar barn och såväl hans som hustruns släktingar. Dessutom kämpar han mot den italienska byråkratin som inte direkt underlättar hans arbete.
