Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • O.P. Nilsson

    Man

    Vad han heter i förnamn är oklart: Nilsson döps, liksom hans hustru, om i böckerna av Vic Suneson (pseudonym för Sune Lundqvist). Vanligaste varianten är dock Olaus Petrus. Han är överkonstapel, senare kommissarie, en lång, medelålders, barnlös man med grått i håret, buskiga ögonbryn samt gulaktiga ögon och tänder. I de tidiga böckerna arbetar O.P. Nilsson i par med kollegan Kjell Myrman.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Är jag mördaren? : ett mord i två plan Bild på bokomslag för 13 kvällar med Vic Suneson Bild på bokomslag för Brottforsen Bild på bokomslag för Döden kastar långa skuggor Bild på bokomslag för Fallet 44:an +20 st
  • Vera Stanhope

    Kvinna

    En egensinnig, medelålders, kontroversiell kriminalkommissarie i Northumberland och i en serie polisromaner av Ann Cleeves. Stanhope är en bister ensamvarg och arbetsnarkoman, delvis beroende på att hon som barn utsattes för sexuella övergrepp av en bekant till hennes ensamstående far. Hon bor kvar i barndomshemmet, kör pappans gamla Landrover och löser mordfall på ett högst eget sätt.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Dolda djup Bild på bokomslag för Döda talar inte Bild på bokomslag för Glasverandan Bild på bokomslag för
  • Suzanne De Decker

    Kvinna

    Respekterad belgisk journalist – ”en av Europas skarpaste”, enligt författaren Marianne Jeffmar – som dessutom är en skicklig amatördetektiv. Som ung studerade Suzanne De Decker nordiska språk, och besöker gärna Skandinavien. Hon är drygt 50 år, ser bra ut och berättar gärna om sina drömmar. Hennes närmaste är systern Monique, samt dottern Claire som hon har med sin gifte älskare André.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Ikaros hämnd Bild på bokomslag för Mannen som ville vara Simenon Bild på bokomslag för Det största brottet Bild på bokomslag för I skuggan av en lögn Bild på bokomslag för Mördarens ankomst
  • Lisa Mattei

    Kvinna

    Leif G.W. Persson skrev 2005 om den unga kriminalinspektören Lisa Mattei; tio år senare var hon en medelålders operativ chef för Säpo. Hon gjorde snabb karriär, men har dåligt samvete för att hon sällan hinner umgås med familjen, maken Johan och dottern Ella. Hon har en privat förmögenhet, och är något av en finsmakare vad det gäller t.ex. kläder. Men hon är en begåvad och skicklig polis.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Linda - som i Lindamordet : roman om ett brott Bild på bokomslag för Faller fritt som i en dröm : en roman om ett brott Bild på bokomslag för Den döende detektiven Bild på bokomslag för Den sanna historien om Pinocchios näsa Bild på bokomslag för Bombmakaren och hans kvinna