Exempel på litterära figurer
-
Marianne Jidhoff
Kvinna
Åklagarutbildad f.d. hemmafru och trebarnsmor, som efter makens död tar anställning på åklagarmyndigheten och framgångsrikt leder en utredningsgrupp. Marianne Jidhoff är mörkhårig, c:a 55 år gammal, vänlig och välklädd, har många vänner och är svag för tryffelnougat och goda viner. Författaren Denise Rudberg beskriver henne som ”en skön kvinna som är elegant samtidigt som hon är sexig”.
-
Erik Winter
Man
Kriminalkommissarie i Göteborg, som i motsats till många litterära kolleger är från en välbärgad familj och har god ekonomi. Han gifter sig med läkaren Angela och blir far, berättar Åke Edwardson i sina deckare om Winter. Efter en tid av hårt arbete flyttar han med familjen till Spanien, men återvänder efter två år till Göteborg – utan familjen – och återupptar sin tjänst i Göteborg.
-
Jakob Studer
Man
Den kanske mest kända problemlösaren i tyskspråkig kriminallitteratur är överkonstapel Jakob Studer, en ensamstående äldre herre, överviktig, med ett blekt, magert ansikte och en kraftig mustasch. Han skapades av den schweizisk-österrikiske författaren Friedrich Glauser, är i huvudsak verksam på landsbygden och i småstäder och löser sina fall med hjälp av intuition och människokännedom.
Förekommer i:
-
Lord Peter Wimsey
Man
Den engelske adelsmannen (andre son till en hertig), bibliofilen och amatördetektiven Wimsey är en av kriminallitteraturens stora gestalter, och huvudperson i en rad klassiska historier av Dorothy L. Sayers. Spirituell, allmänbildad och med klar logik tar han sig an sina fall, med sin betjänt Bunter och den gode vännen (senare svågern) kommissarie Charles Parker som hjälpredor.
Förekommer i:
