Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Hannibal Lecter

    Man

    Skoningslös psykopat och kannibal, som beskrivits som en av alla tiders mest ondskefulla män. Han skapades av författaren Thomas Harris, som skildrar hur Hannibal Lecter, från en litauisk aristokratisk familj, blev lurad att äta upp delar av sin syster. Detta trauma kom han aldrig över. Han är kortvuxen med mörkt hår och befallande röst, men ändrar genom operationer ibland sitt utseende.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Röd drake Bild på bokomslag för Hannibal Bild på bokomslag för När lammen tystnar Bild på bokomslag för Hannibal - upptakten
  • Gunnar Bergman

    Man

    Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Annars dör man : roman om en brottsling Bild på bokomslag för Gammal ost : detektivromantiserad berättelse som sönderfaller i tre tragiska delar Bild på bokomslag för Hemsökelsen Bild på bokomslag för Säg PIP! : detektiv roman i Ess-dur
  • Easy (Ezekiel) Rawlins

    Man

    Afroamerikansk krigsveteran, som i slutet av 1940-talet etablerar sig som privatdetektiv i Los Angeles. I böckerna av Walter Mosley får man följa hans liv under följande decennier. T.ex. gifter sig Ezekiel Porterhouse ”Easy” Rawlins med Regina, får dottern Edna och adopterar den stumme Jesus. Easy är sympatisk, snabbtänkt, ser trevlig ut och talar ett fantastiskt, tidsenligt slangspråk.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Svart dam Bild på bokomslag för En liten gul hund
  • Barbe (Barbro) Belling

    Kvinna

    Sveriges första kvinnliga privatdetektiv är en ung yrhätta som löser fall i två deckare från 1918 respektive 1919 av Malin Ödmann. Barbro ”Barbe” Belling öppnar en egen detektivbyrå i Stockholm, vilket fästmannen Bertil Dahlfält inte uppskattar. Hon är rapp i tanke och tunga, väl fnittrig och skälmsk ibland, men det finns en för sin tid rätt tydlig feministisk udd i hennes jag-berättande.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Dörjevångagåtan : privatdetektiven Barbro Bellings äventyr