Exempel på litterära figurer
-
Anne-kin Halvorsen
Kvinna
Förnamnet skrevs Annekin – utan bindestreck – när Kim Småge introducerade henne i en långnovell. Därefter blev det Anne-kin: hon är polisassistent i Trondheim, där hennes envishet, tålamod och hetsiga humör gör att hon hamnar i farliga situationer när hon löser fall med modern brottslighet. På fritiden lyssnar hon på blues på sin dyra musikanläggning, eller badar i Trondheimsfjorden.
Förekommer i:
-
Lennart (Biskopen) Brask
Man
Han kallas ”Biskopen”, både p.g.a. sitt efternamn och det faktum att han inte har några förhållanden med kvinnor. Han är en kort och tämligen rundlagd herre i övre medelåldern, chef för en hemlig svensk underrättelsetjänst i en svit romaner av Sven Westerberg. Lennart Brask bor i Stockholm, bär glasögon, är noggrann med klädseln (men ingen snobb), och är en herre som inte litar på någon.
Förekommer i:
-
Nils Forsberg
Man
Sliten och deprimerad medelålders utredare hos Malmökriminalen, som degraderas till hittegodsavdelningen p.g.a. sin alkoholism och en kort fängelsevistelse för olaga hot. Han nyktrar dock till, återvänder till kriminalen och blir chef för EOU (Enheten för Extra Ordinära Utredningar). Han är katolik, bor ensam i Kirseberg, tar morgonpromenader och löser fall i Kristian Lundbergs romaner.
Förekommer i:
-
Evert Bäckström
Man
Han är kriminalpolis, dessutom homofob, sexistisk manschauvinist, mutkolv, egenkär skrytmåns, alkoholmissbrukare och småfifflare som ser ner på de flesta kolleger och medmänniskor. Men Bäckström är också en (minst sagt) okonventionell och – mycket till mångas häpnad – skicklig mordutredare. Han har allt från små biroller till huvudroller i de flesta av Leif G.W. Perssons polisromaner.
Förekommer i:
