Exempel på litterära figurer
-
Barbara Havers
Kvinna
I motsats till många kvinnliga poliser i kriminallitteraturen är Havers inte vacker. Enligt hennes skapare Elizabeth George är hon tvärtom tämligen ful, och missköter sitt utseende. Hon är dessutom svår att samarbeta med: lynnig, egensinnig och med hetsigt temperament. Ändå fungerar hon väl i kombination med sin raka motsats, den väluppfostrade och prydlige kommissarien Thomas Lynley.
-
John H. Watson
Man
Sherlock Holmes krönikör och ständige följeslagare i berättelserna av A. Conan Doyle har fått ge namn åt en hel karaktärstyp i kriminallitteraturen: en detektivs högra hand, samtalspartner och beundrande vän kallas för ”Watson-gestalt”. I böcker av andra författare har läkaren Watson löst fall på egen hand. H. i hans namn står (enligt sherlockiansk forskning) för Hamish, skotska för James.
Förekommer i:
-
John Madden
Man
Scotland Yard-detektiven John Madden drabbades av en granatchock under första världskriget, men löser ändå 1921 ett mord på fyra personer på Surreys landsbygd. Därefter slår han och hans hustru, dr. Helen Blackwell, sig ner som bönder i Surrey, men av skilda skäl deltar Madden ändå i utredningarna av flera brutala mord i England under 1930- och 40-talen i en svit romaner av Rennie Airth.
Förekommer i:
-
Maura Isles
Kvinna
Rättsläkare i Boston, som i en svit böcker av Tess (eg. Terry) Gerritsen samarbetar med sin bästa vän, Jane Rizzoli, kriminalpolis och FBI-anställd. Maura Isles är vacker, lång och välväxt med brunt hår och bruna ögon. Hon är född i mitten av 70-talet, är frånskild och socialt otillgänglig. Dessutom kan hon helt enkelt inte ljuga – gör hon det drabbas hon märkligt nog av fysiska besvär.
